HENRIETTA'S ERFARENHET HOS TERAPEUT (Maj 2024)
Henrietta Lacks, född Loretta Pleasant, (född 1 augusti 1920, Roanoke, Virginia, USA - död 4 oktober 1951, Baltimore, Maryland), amerikansk kvinna vars livmoderhalscancerceller var källan till HeLa-cellinjen, forskning som bidrog till många viktiga vetenskapliga framsteg.
Frågesport
Kända amerikanska ansikten: fakta eller fiktion?
Clarence Darrow var en berömd åklagare från 1800-talet.
Efter att hennes mamma dog under förlossningen 1924 flyttade hennes far med sina tio barn till Clover, Virginia, där han delade dem mellan släktingar som skulle växa upp. Henrietta växte alltså upp av sin farfar, som också såg efter ett annat barnbarn, Henriettas kusin David, känd som Day. Henrietta och Day gifte sig den 10 april 1941. Uppmuntrat av en kusin flyttade Day snart norrut till Maryland för att arbeta på Bethlehem Steel's Sparrows Point stålfabrik, som blomstrade av efterfrågan som genererades av andra världskriget. Strax därefter gick Henrietta och parets barn med på Day på Turner Station, Maryland, ett samhälle utanför Baltimore där många av afroamerikanska stålarbetare bodde.
Innan hennes femte graviditet hade Henrietta känt en "knut" inuti henne, och oroande blödningar och bevis på en klump i hennes livmoderhalsen flera månader efter att hon födde slutligen skickade Henrietta till sin läkare. Hon hänvisades till gynekologiavdelningen vid Johns Hopkins sjukhus i Baltimore, där i februari 1951 en biopsi indikerade närvaron av en livmoderhalscancer tumör som hade upptäckts av läkare både vid födelsen av hennes son 19 september 1950, och vid en följd -up undersökning sex veckor senare.
After further tests, Henrietta received the first of several radium treatments, the standard of care for the day, which involved stitching small glass tubes of the radioactive metal secured in fabric pouches—called Brack plaques—to the cervix. While performing the procedure, the surgeon extracted two small tissue samples: one from Henrietta’s tumour and one from healthy cervical tissue close by. The samples from Henrietta’s cervix were among many extracted for physician George Gey, the head of tissue culture research at Johns Hopkins, who was searching for an “immortal” cell line for use in cancer research. Unlike previous samples, Henrietta’s cancerous cells—called HeLa, from Henrietta Lacks—not only survived but also multiplied at an extraordinary rate. Henrietta herself was unaware that any sample had been taken; at that time it was not uncommon to study patients and their tissues without their knowledge or consent (see Tuskegee syphilis study).
While her cells thrived, Henrietta declined. By September the cancer had spread throughout her body, and early the following month Henrietta died. However, the HeLa cells, famed for their longevity,continued to thrive in culture long after Henrietta’s death. HeLa became a ubiquitous study material, contributing to the development of drugs for numerous ailments, including polio, Parkinson disease, and leukemia. In spite of this, until the 1970s Henrietta’s role was unknown even to her family. In the 21st century Henrietta’s case was an important component in the debate surrounding informed consent from patients for the extraction and use of cells in research. In 2013 the National Institutes of Health (NIH) granted the Lacks family control over how data on the HeLa cell genome would be used (the genome of a HeLa cell line had been sequenced in full earlier that year). Two members of the Lacks family formed part of the NIH’s HeLa Genome Data Access working group, which reviewed researchers’ applications for access to the HeLa sequence information.
